Mod, stolthet och barnfallskärmar

Det krävs stort mod att sätta barnet främst i konflikt vid en separation eller tvist. Få tycks klara det med tanke på de 50.000 barn som årligen får uppleva sina föräldrar gå skilda vägar. I stunden befinner sig lika många barn i pågående tvist. En siffra som ökar. Barnen skulle behöva en fallskärm.

Att försöka förhindra att föräldrar skiljer sig eller hamnar i konflikt skulle vara att ta sig vatten över huvudet. Däremot att ställa krav på att få till en (attityd) förändring och få till en fungerande fallskärm för barn med rättssäkra processer när förmågan brister hos föräldrarna eller Socialtjänsten. Eller olyckligtvis hos båda delarna.

Att läsa i en vårdnadsutredning om samarbetssvårigheter mellan föräldrarna är lika vanligt som att se solen gå upp. Att de driver en linje utifrån just samarbetssvårigheter och gör ett tidigt ställningstagande om vad utgången blir för det lilla barnet. Trots års långa processer innan domen väl faller och sätter prägel framåt för barn och dess barndom.

Om parterna diskuterar och förhåller sig olika, har olika agendor dolda som synliga vore det önskvärt med en nivå så pass hög att när barnperspektivet sviker finns det kompetens och en klar kompass att återfå rätt riktning igen. En arbetsmodell att arbeta efter vore nog inte heller så knasigt.
En yrkesgrupp som bör få gå hem från arbetet och känna en glädje och en stolthet över hur många barn de har fångat upp och där övertygelsen hjälpt av implementering av de uppföljningar man nu gör i respektive kommun säkerställer och tryggar barnen.

Att slitet på universitet har gjort att kompetensen de fått innebär att de gör skillnad. Att kåren känner sig stolta över ett objektivt arbete, där barnet står på pallplats #1 som den givna vinnaren, att en del av kurslitteraturen bjussade lite på psykologi, mänskliga rättigheter och på vilket sätt man utövar barnsamtal. Empati hade varit storslaget om det gick att lära ut.

Där intresset för frågorna är så pass genuint att falskspel och ”rätt säg” och påhopp om psykisk ohälsa blir en del att förklara istället för en sanning sänd till domstol där domare och nämndemän får sig en direkt felaktig uppfattning att fatta beslut på.
Det finns att göra.